Herrejävlar.
Och ja, herrejävlar vad längesen det var jag bloggade, eller ens var inne på min blogg, eller på blogg.se... Här är man borta lite längre än ett år och dom har ändra på allt! (guldstjärna till den som kan säga ifrån vilken känd disney-film jag tyyyp tog den där meningen från).
I alla fall, som jag precis själv märkte så var mitt senaste inlägg från december 2011, en sjukt intressat (för er) julklappsönskelista.
Jag tänker inte ge något dyrt och heligt löfte om att jag ska börja blogga igen, eller ens uppdatera mycket oftare än en gång om året, men just ikväll blev jag sugen, RIKTIGT sugen, på att skriva lite härlig skit. Och vart annars skulle jag göra det än här? Dagbok slutade jag med (officiellt) när jag var runt 15, så det var inget alternativ.
Och nu insåg jag precis att jag inte har den blekaste jävla aning om vad jag ska skriva om. Mitt jobb? HA, vilket skämt, försök hitta något intressant med att flippa burgare och ösa pommes... Nej det duger inte!
Mitt kärleksliv? HAHA, ja om mitt jobb är ett skämt så vet jag inte vad det skulle vara, en hel komedi? Nej på den fronten finns det inte mycket att skriva om heller, mest för att jag själv har valt att ha det så, ensam är stark eller något sånt (fast det skriver jag ju bara så ni inte ska förstå att jag är helt värdelös på att vara singel, vilket jag faktiskt är och det ÄR synd om mig, jag är för bra för alla, för snygg för dom flesta och ALLDELES för kräsen för mitt eget bästa.)
Jag skulle säkert kunna få ner en eller ett par meningar om mitt senaste besök i London, eller besöket jag fick från London, eller att jag ska åka tillbaka till London i mars, men jag tror inte att det hade höjt standarden på det här inlägget nämnvärt. Börjar faktiskt ifrågasätta varför jag ens började skriva något alls, men nu känns det som att jag har skrivit för många ord för att bara trycka crtl-A-delete... Fast å andra sidan, det kan inte vara så hemskt många vilsna själar som faktiskt hittar hit ändå, och ännu färre som fakiskt läser det här så vad spelar det för roll?
Jag skyller hela den här floppen till inlägg på Rina, det är utan tvekan hennes fel att jag satte igång att skriva över huvud taget! Du borde skämmas.
Nej, så mycket bloggande kommer det nog inte bli från min sida hädanefter, men man vet ju faktiskt aldrig, mitt liv kanske helt plötsligt blir sjuhelvetes intressant och äventyrligt (mirakel sker ju faktiskt, har jag hört..) och i så fall lovar jag att uppdatera mer flitigt!
Tills dess, adjöss och tack för fisken!
/S.
I alla fall, som jag precis själv märkte så var mitt senaste inlägg från december 2011, en sjukt intressat (för er) julklappsönskelista.
Jag tänker inte ge något dyrt och heligt löfte om att jag ska börja blogga igen, eller ens uppdatera mycket oftare än en gång om året, men just ikväll blev jag sugen, RIKTIGT sugen, på att skriva lite härlig skit. Och vart annars skulle jag göra det än här? Dagbok slutade jag med (officiellt) när jag var runt 15, så det var inget alternativ.
Och nu insåg jag precis att jag inte har den blekaste jävla aning om vad jag ska skriva om. Mitt jobb? HA, vilket skämt, försök hitta något intressant med att flippa burgare och ösa pommes... Nej det duger inte!
Mitt kärleksliv? HAHA, ja om mitt jobb är ett skämt så vet jag inte vad det skulle vara, en hel komedi? Nej på den fronten finns det inte mycket att skriva om heller, mest för att jag själv har valt att ha det så, ensam är stark eller något sånt (fast det skriver jag ju bara så ni inte ska förstå att jag är helt värdelös på att vara singel, vilket jag faktiskt är och det ÄR synd om mig, jag är för bra för alla, för snygg för dom flesta och ALLDELES för kräsen för mitt eget bästa.)
Jag skulle säkert kunna få ner en eller ett par meningar om mitt senaste besök i London, eller besöket jag fick från London, eller att jag ska åka tillbaka till London i mars, men jag tror inte att det hade höjt standarden på det här inlägget nämnvärt. Börjar faktiskt ifrågasätta varför jag ens började skriva något alls, men nu känns det som att jag har skrivit för många ord för att bara trycka crtl-A-delete... Fast å andra sidan, det kan inte vara så hemskt många vilsna själar som faktiskt hittar hit ändå, och ännu färre som fakiskt läser det här så vad spelar det för roll?
Jag skyller hela den här floppen till inlägg på Rina, det är utan tvekan hennes fel att jag satte igång att skriva över huvud taget! Du borde skämmas.
Nej, så mycket bloggande kommer det nog inte bli från min sida hädanefter, men man vet ju faktiskt aldrig, mitt liv kanske helt plötsligt blir sjuhelvetes intressant och äventyrligt (mirakel sker ju faktiskt, har jag hört..) och i så fall lovar jag att uppdatera mer flitigt!
Tills dess, adjöss och tack för fisken!
/S.
